Ska man alltid vara positiv?

Ok, låt oss fundera lite kring det här med att vara positiv….

(inlägg i repris)

Att få höra att man bara ska vara positiv och glad i alla lägen kan vara ganska provocerande, väldigt klämkäckt eller kanske jäkligt irriterande för vissa. När någon säger det, så är det ju förstås bara välmenat, men kanske inte alltid så genomtänkt. Tummen upp, hej och hå nu ska vi bara vara glada! Allt löser sig om man bara är positiv… eller? Om du bara ler och inte låtsas om alla underliggande känslor så kanske de försvinner?…

 

positivt-tankande

Nej jag tror inte det. Det här med att vara positiv, det tål att tänkas kring och det tål även att vara lite varsam med att säga i alla lägen. Jag tycker det är viktigt och eftersträvansvärt att ha en positiv attityd förstås, men det måste vara sant och inget fejk. Det är inte alltid så lätt att vara bara positiv eller ha en positiv attityd i alla lägen, att vända från jobbiga känslor till positiva bara så där.  Och jag tror att man måste lära sig vad det innebär att vara positiv från hjärtat, från sin själ.  Jag ska nu ta en liten omväg kring den positiva attityden, tillbaka till vårt känsloliv… Häng med i mina tankar :)

 

Som barn har de flesta av oss fått lära oss att lägga locket på och inte visa sina känslor. Man ska vara glad. Man ska sudda, sudda, sudda bort sin sura min ;)

De flesta av oss har inte fått lära oss hur vi hanterar negativa känslor eftersom det sällan är ok att få visa. Om man är arg eller ledsen, ja då får man gå in på sitt rum tills man är glad igen och får lov att komma ut till de andra. Jag minns inte att jag själv fick just detta kommando av mina föräldrar men jag vet många som fick. Vad hände då där inne i rummet i ensamheten? Hur skulle barnet veta hur de jobbiga känslorna skulle tas omhand? Eller visste man det då? Ibland tror jag nämligen att barn är smartare än vuxna i mångt och mycket. Men jag är osäker just här. Och eftersom de flesta i vuxen ålder har problem med att visa känslor och ser det som ett nederlag, någonting dåligt och skamfyllt, så antar jag att stunden i rummet själv inte innebar någon vidare framgång utan att man bara fick svälja och lära sig att säga ifrån och visa negativa känslor inte är ok, inte är önskvärt beteende. Vi ska inte störa, vara jobbiga eller vara till någon last.

 

Nu när vi är vuxna är vi ännu ”duktigare” på att hålla det inom oss och spela teater som aldrig förr. Varför gör vi det? Varför håller vi på allt och försöker springa ifrån alla våra känslor. ALLA känslor borde hanteras med samma kärlek och omtanke!! Positiva som negativa. Istället blir vi rädda, har fått för oss att det är en svaghet, att det är något vi måste hålla inne med för att bli accepterade. Vi har ju lärt oss det från att vi var små och det följer oss genom hela livet om vi inte aktivt bryter trenden. Jag upplever att många känner just att de är till besvär så fort de pratar om något som inte är positivt. Man ber om ursäkt flera gånger om och är rädd att den andra personen ska ha blivit betyngd och smittad av negativa energier. Men det funkar ju inte så, eller hur? Det är få människor som jag möter i livet som inte lyssnar med ett öppet hjärta och sinne och vill finnas där för sin vän eller medmänniska. Det gör istället ofta att vi känner en djupare kontakt, vi känner glädje av att någon är SANN och delar med sig av sitt liv. Det får oss att växa och utveckla oss själva. Både den som berättar och den som lyssnar.

 

Istället för att tala om hur man känner sig och hur man mår så hanterar vi ofta våra negativa känslor med att försöka jaga bort dem, låtsas som de inte finns genom många olika egna tekniker som vi lärt oss…. En del äter, äter okontrollerat, andra går ut och går eller går och tränar, tränar skiten ur sig, sätter på musik så högt att man kan tränga bort sina tankar och många andra saker…. Vad gör du själv när du har känslor du vill ska försvinna?

För att känna på känslan man känner är ju läskigt och svårt. Vi har, de flesta av oss, inte lärt oss hur vi ska göra.

Om man upplever det svårt att på egen hand ta itu med sina känslor finns det så klart hjälp, men det är så mycket man kan göra själv och med vänner. Våga öppna ditt hjärta, våga vara sann. Känn känslan. Andas igenom den. Känn att den inte är farlig. Den är naturlig, den är mänsklig. Prata om det och släpp ut det som tynger dig.

 

Om du ändå vill ha mer hjälp arbetar jag med metoder som EFT och Body code som hjälper kroppen att släppa på känslor som behöver komma ut i det fria.

 

För att kunna vara positiva måste vi vara sanna mot oss själva, vi måste få kunna säga ifrån eller säga om något inte känns bra, säga hur det verkligen är.

Vi blir inte positiva genom att strö socker över våra smärtsamma känslor. Vi blir positiva av att ta hand om känslorna!

Vi ska inte tro att vi kan springa ifrån allt jobbigt. Vi måste möta våra känslor, ta hand om dem, acceptera dem, acceptera oss själva. Förstå och förlåta. Vi behöver oftare släppa taget om PERFEKTION, tron om att allt måste vara perfekt för att vi ska bli omtyckta. Våga vara sanna mot oss själva. Vi måste våga se in på djupet ibland. Det kan vara tungt, det kan vara skrämmande, men det är nödvändigt. Det är då vi skapar balans inombords och en stabil grund för att kunna vara positiva och tillfreds med oss själva och livet.

Personligen så älskar jag när människor svarar SANT på frågan: Hur mår du, eller hur är läget? Jag känner själv att min inre röst alltid vill att jag ska vara ärlig. Att bara säga – Allt är tipp topp, kalas, kanon, superbra, tjoho… fast det kanske inte är det… Nej det går nästan inte för mig. Jag tycker dessutom att det är roligt att se reaktionen ibland, då de flesta människor faktiskt inte väntar sig ett ärligt svar. Ibland kanske man inte vill eller har tid. Jag förstår det. Men försök så ofta du kan att faktiskt svara ärligt på frågan och känn hur befriande det är. Du behöver inte berätta om hela ditt liv förstås, men om du är irriterad, frustrerar över något i stunden. Säg det. Det är inte att vara negativ, det är att vara SANN. Sann emot sig själv.

Att vara positiv handlar inte bara om att se ljuset, det handlar även om att kunna titta in i skuggan eller i mörkret.

Ibland handlar det om att göra det bästa av det värsta. Att göra det bästa av en svår och jobbig situation. Det är att ha en positiv attityd. Allt behöver inte vara på topp för det.

 

Hemligheten bakom en positiv attityd är att älska sig själv! (och hur du ska lära dig att älska dig själv, får jag återkomma till eller så kommer du på mina föreläsningar på Koh Lanta om att älska och hitta sig själv)

Vi måste våga möta våra känslor. De är inte farliga. När vi tar oss igenom dem växer vi, utvecklas vi och blir starkare. Vi måste förstå att negativa känslor är ok och ha en accepterande och förlåtande attityd och vi måste börja med oss själva innan vi kan älska och acceptera andra för hur de är och vad de går igenom.

Att vara mer i NUET hjälper oss att vara och bli mer positiva. Omge dig med natur, vänner, äta nyttig mat som ger energi, träna, busa, leka, ta hand om sig själv, älska sig själv, göra roliga saker, skratta, dansa

Att inte ta livet så allvarligt och seriöst skapar lycka och positiva vibrationer :) Våga släpp taget, våga vara den du är. Våga släpp taget om samhällets förväntningar.

Gör något du älskar varje dag! Det håller dig positiv och vibrerande :)

Paddle-6911

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *