…till ert hjärta
Jag har lärt mig att inte tänka så mycket längre… att vara mer där jag är just nu, just här och nu. Jag har lärt mig att mer och mer känna istället, känna från mitt hjärta, från min själ, från den djupaste mest underbara platsen som finns.
Jag har hittat en plats inom mig nu där paradiset finns, där den oändliga lyckan och tacksamheten finns. Jag behöver bara känna efter, blunda och andas så finns den där. Jag gråter nu i skrivande stund. Det är tårar av lycka. Det är underbart. Jag ser ingenting, men det är ok. Lyckotårar får gärna fylla hela min lägenhet 🙂
Det bästa bästa är – att vart jag än går, var jag än är, vad någon än säger till mig eller gör mot mig, så har jag alltid med mig mig själv och mitt eget paradis, inom mig. Ingen kan någonsin ta det ifrån mig. Vad som än händer. Och jag kommer alltid finnas där för mig. Jag kommer inte försöka springa ifrån mig själv, aldrig någonsin igen. Jag är ärlig, jag är sann. Jag ÄR kärlek. Jag älskar.
Jag vill vara med mig hela tiden. Och jag får ju vara det 😉 Jag har ju inte direkt ett val, ha ha. Men nu för tiden väljer jag att se mig själv som min allra bästa vän. Det är den finaste gåvan jag någonsin har gett mig själv. Jag kommer alltid finnas där, jag kommer alltid förlåta mig, trösta mig, hålla om mig, skratta med mig, glädjas med mig, vägleda mig, inspireras och motiveras av mig. Jag kommer alltid att älska mig själv. Jag har hittat min sanning och nu släpper jag den aldrig, aldrig igen. Det innebär inte att jag inte behöver vänner och alla er, alla människor omkring mig. Tvärtom. Det är det som är livet. Alla vi tillsammans här. Jag har bara mer kärlek över till alla andra nu. Kärlek finns det inget stopp på när man väl har hittat ventilen.
Jag gråter för att jag har hittat det mest värdefulla en människa kan hitta. Det är vad jag tror i alla fall. Jag gråter och automatiskt åker händerna upp och hålls mot varandra. Jag tittar uppåt och jag säger TACK. Ett stort TACK från botten av mitt hjärta. Har vi detta inbyggt inom oss? Att be och tacka. Jag börjar tro att det faktiskt är så. Det känns så naturligt, det känns så lätt, så rätt, så befriande. Jag ska inte skriva om tacksamhet just nu, men bara tacksamhet i sig är en extremt viktig ingrediens i ett lyckligt liv, som jag kommer återkomma till många många gånger.
Jag älskar det som finns där inne i oss människor. Det djupa, det ärliga, det konstnärliga. FRIHETEN, lyckan, sanningen. Allt det som är vår rätt. Allt vi någonsin behöver finns där inne. Det är det enda som egentligen är intressant. Vad du heter, vart du bor, vilken titel eller status du har, hur mycket pengar du har, vilken bil du kör…Det är ganska oviktigt. Förut har jag tyckt att det känts “klyshigt”att säga så. Men det handlar inte om att man inte kan ha allt det där också. Pengar är ju fantastiskt och det skapar sådana möjligheter. För mig skapar det frihet och möjlighet att göra det jag älskar att göra. MEN, det viktiga är att inte tappa bort sig i det. Att var och en av oss påminner oss om de verkliga värdena i livet och ha det som en grund. Den grunden är SÅ SÅ mycket starkare. Pengar kan lätt försvinna. Det kan våra vänner, familj, våra djur och allt vi har kärt också göra. Men det du har inom dig, ditt sanna jag, ditt paradis som finns där, det har du alltid med dig. Det försvinner aldrig. Inte ens när du en dag lämnar din fysiska kropp. Din själ, din ande, lever för alltid kvar. När du har hittat det vackra inom dig klarar du livets alla svängar mycket mycket bättre. Du lider mindre än andra som inte har den tillgången, och du kan också finnas ännu mer för andra människor.
Fastnar vi för mycket i det ytliga blir livet tomt och meningslöst. Kombinationen är eftersträvansvärd, men svårt för många av oss att klara.
För att komma närmare vad som egentligen betyder något för oss människor så brukar jag tänka…. VEM ÄR JAG OM ALLT RUNTOMKRING MIG FÖRSVANN??? Om jag inte hade mitt jobb, mina kläder, mitt hem, mitt smink och alla materiella saker. Vad skulle jag göra om jag började om från börja igen? Vem är jag då? Jag får som tur är behålla alla människor, familj, vänner i mina tankar 🙂 För det är ju det som verkligen betyder något.
Jag tror att vi ibland mår bra av att tänka lite katastrof-tankar i syfte att hitta det som betyder något på riktigt för oss. Jag har aldrig varit med om att förlora någon riktigt nära vän eller familjemedlem. Men alla de som har det eller har varit med om andra fruktansvärt smärtsamma saker får alltid ett helt annat perspektiv på livet och vad som egentligen är viktigt. Alla får en stark känsla av att förmedla detta till oss andra, en stark vilja att få andra att förstå hur bra de har det och hur tacksamma de ska vara som har sin familj, sina vänner, sin partner. När något fruktansvärt händer oss betyder vår yta, våra materiella ägodelar inte ett smack. INGENTING. Alla oro, stress, alla rädslor för framtiden och att inte vara bra nog. Det försvinner. Det är inte viktigt. Det är inte här och nu. Det är bara våra tankar som spökar. Det är inte verklighet. FRAMTIDEN finns inte, ifall någon inte visste det 😉 Den är inte här ännu. Det är HÄR OCH NU som är viktigt. Det vi kan känna, lukta, smaka, höra, se NU. Inte sen. Jag tycker vi ska ta till oss av detta varje dag. Då njuter vi mer av det vi har och vi tar bättre vara på livets alla underbara stunder.
Att älska sig själv – varför och hur? Kommer jag prata mer om den 26 november (se under föreläsningar). BOKA plats nu 🙂
Jag ser så fram emot att få sprida mina kärlekstankar till alla som vill lyssna och ge sig själv en gåva.
Ta hand om varandra och kramas mycket varje dag 🙂
Just nu ligger dessa sötnosar och gosar min säng. Mycket passande till dagens inlägg 🙂
